Hade en urladdning med brorsan idag. Kom som ett brev på posten kan man säga. Jag hoppades att han skulle ha mognat lite under de två år sedan vi senast träffades. Men icke.
Jag kanske skulle presentera honom först eftersom jag aldrig nämnt något om honom innan i min blogg. Jag är 25 år gammal, han 23 och sålunda är han min enda lillebrorsa. Mammas senast födda barn och åtnjuter därför en speciell ställning i hennes ögon. Grejen är den att han är mer socialt kompetent än mig, mycket mer. Det är inte så att jag är speciellt folkskygg eller har svårt att prata med folk, men han är ett proffs på socialt umgänge. Brorsan bor i Göteborg medans jag för cirka sex år sedan stadgade mig i Stockholm. Under de gångna sex åren har jag utvecklats väldigt mycket, mitt liv, sätt och utseende är helt annorlunda än innan jag flyttade.
Iallafall, över Jul och Nyår brukar jag återvända till Göteborg för att fira högtiderna med bror, mor och hennes nya gubbe. Ungefär samma historia upprepar sig år efter år. En fin tradition som stärker själen och återbekräftar varför jag har valt att bo i Stockholm, långt ifrån dem. Det här året anlände jag den 23:e, en dag innan Julafton. Det var tänkt att jag skulle slagga i broderns lägenhet medan han och hans flickvän firade Jul i Spanien. Men de hade så tråkigt där att de sket i det och avbröt semestern redan efter ett par dagar.
Jag känner inte så många i Göteborg och brukar därför hänga med min brorsas polare. Det tar tid för mig att skaffa mig vänner och en vecka vart eller vartannat år är alldeles för lite. Festerna är alltid väldigt roliga och av vad jag förstått så tycker de att jag är en trevlig person.
Detta året skulle ha blivit lite annorlunda. Eftersom brorsan var i Spanien var planen att jag skulle träffa nya människor samt att träffa mina bekanta "på egen hand" så att säga. Men så blev det naturligtvis inte. Och dagarna som har gått har varit ganska normala. Tills idag vill säga. Dagen börjar med att morsans make ger brorsan och hans flickvän skjuts till ikea. Jag hinner naturligtvis inte med på grund av att jag nyss vaknat och det går såklart inte för sig att vänta. Varför nämner jag det här? Jo, därför att det var ett medvetet val av min bror att få mig att inte hinna.
Flickvännen, brodern och maken kommer sedan tillbaka till lägenheten två timmar efter stängningsdags på ikea och brodern deklarerar att han och hon ska till flickvännens lägenhet och laga mat och titta på film. Alright säger jag, men hur ska jag göra om jag vill gå ut då utan någon nyckel? Brodern undrar ifall jag säger detta bara för att jävlas eller om jag verkligen tänker gå ut. Jag svarar att det är 50/50, att jag kanske ska gå ut men är inte säker. Jag frågar ifall det är ok om jag lämnar dörren olåst när jag går ut, då jag inte kan låsa dörren. Får ett jakande svar.
Tänker inte mer på det utan glor lite på tv och lagar lite mat. Vid tolvtiden känner jag att det börjar bli lite tråkigt och bestämmer mig för att gå ut själv. Det är trots allt lördag och det finns roligare saker att göra än att sitta hemma. När jag kommer utanför porten och försöker försäkra mig om att portkoden fungerar inser jag mitt misstag. Man måste tydligen ha nyckeln för att öppna dörren efter klockan 21:00 eller så. För att inte tvingas slagga i ett trapphus igen ringer jag brorsan. Tänker att vi måste ses någonstans så att han kan lämna över nyckeln till mig. Inget svar. Ringer flickvännen ett par gånger. Inget svar där heller. Därefter testar jag att ringa morsan som lyckas få tag i broderns flickvän. Vid det här laget är jag asförbannad och tycker att jag blivit dåligt behandlad hela dagen, men jag får inget medhåll. Det gör mig ännu argare och ledsnare.
Historien fortsätter, men jag ska sluta nu. Läs mellan raderna, det är där känslorna ligger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar