Minnesläcka

Jag hatar minnesluckor. Vet inte varför jag har en från igår kväll. Måste varit jättetrött för jag drack inte speciellt mycket. Bara två eller tre glas absint. Vi lyssnade på Fela Kuti och jag dansade lite själv. Vad hände sen då?

Vaknade klockan 10:20 påklädd i hennes säng. Trodde att jag var hemma, men det var jag inte. Inga spår som skulle kunna förklara någonting. Snövit var där, fast han verkade undvika mig. Han undrade nog vad jag gjorde. Världen kändes inte verklig och jag undrade om jag drömde. Jag måste tillbaka ikväll och leta efter ledtrådar.

Jag var väldigt törstig och köpte en yogurtflaska att dricka. Av någon anledning var jag mycket ledsen. Jag ville gråta och ögonen var fuktiga.

Kommer ihåg bröst. Röd blus och svarta byxor. Små tuttar. Tafsade jag på henne? Antastade jag henne? Nähä?? Var det en dröm. Antastade de mig? Jag brukar inte drömma porriga drömmar när jag är full. De sitter på flyget just nu och jag kan inte ringa och fråga.

Det är dags att bli försiktigare med spriten.

Joining stringlists

Here is how you join a list of strings in elisp:

(mapconcat (lambda (x) x) load-path "\n")

It is equivalent to this Python code:

'\n'.join(stringlist)

Example of the LZW algorithm

This is probably old stuff for most of you, but here is my Python implementation of the LZW algorithm.

# The initial LZW tables that maps codes to strings and vice-versa. code_to_str = [chr(i) for i in range(256)] str_to_code = dict((chr(i), i) for i in range(256)) def compress(seq): ''' Returns an LZW compressed list of the input character sequence. ''' output = [] table = dict(str_to_code) s = '' for ch in seq: it = s + ch if it in table: s = it else: output.append(table[s]) table[it] = len(table) s = ch output.append(table[s]) return output def decompress(seq): ''' Returns a decompressed list of the LZW compressed input. ''' table = code_to_str[:] prevcode = seq[0] output = [] output.append(table[prevcode]) for code in seq[1:]: try: entry = table[code] except IndexError: # The lzw special case when code is not yet defined. entry = table[prevcode] entry += entry[0] output.append(entry) table.append(table[prevcode] + entry[0]) prevcode = code return output

Used like this:

data = open('somefile.txt').read() data = compress(data) print decompress(data)

Explanation for how the algorithm works can be found in other places on the net.

Mina nya glasögon

I fredags var jag i Stockholm och hämtade mina nya glasögon. Jag har aldrig haft glasögon förut men eftersom jag märkt att min syn blivit sämre på längre avståd gissade jag på att jag kanske behövde ett par. Det är svårt för mig att läsa skyltarna i t-banan och stationsklockorna även på relativt korta avstånd.

Så jag gjorde ett syntest förra veckan på BlicOptik i Solna Centrum. Där finns det en jättestor galleria som heter Solna Torg där butiken ligger. Enligt syntestet ser jag såpass dåligt att jag precis måste ha på mig glasögon när jag kör bil. Men tur då att jag inte har varken bil eller körkort.

Optikerbutiker är jobbiga tycker jag. Det fanns alldeles för många olika fina glasögonmodeller att välja mellan. Tillslut valde jag två stycken par eftersom butiken hade ett erbjudande där man fick köpa två stycken för samma pris som ett. Det ena paret var ett par svarta kantiga glasögon med två millimeter tjocka bågar runt glasen. Jag tyckte de var snygga eftersom bågarna passade bra och eftersom underkanten på glasögonen var i silver. Dessutom var det extremt svårt att hitta glasögon som jag inte tyckte var för breda.

Det andra paret var också svarta fast med ultratunna böjbara skalmar. Jag tycker inte att de var lika snygga som det första paret men optikern som hette Stephanie och som hjälpte mig med smakråd tyckte de var snyggare.

Det är fan svårt att veta tycker jag vilka glasögon som är snygga. Eftersom de sitter precis mitt i ansiktet vill man ju att de ska vara så fina som möjligt. Men samtidigt tänker man inte ofta på hur de ska se ut. Tänk om de reflekterar ljuset på ett sådant sätt att ögonen ser extra små ut? Då ser det ut som om man har grisögon och det är inte bra. Kanske gör för breda och mörka bågar att man ser sur ut? Ungefär som ett extra par ögonbryn. Det är heller inte bra.

Enligt Amanda såg jag sur ut i de glasögonen som Stephanie tyckte bäst om. Det kanske stämmer, men hur kan man se det? Som tur är behöver jag inte ha på mig glasögonen jämt, utan endast när jag ska titta på TV, bio eller liknande. Det kommer nog att ta lång tid att vänja sig vid dem. :(

Positivt att de fungerar som de ska iallafall. Tydligen har världen en massa detaljer som jag aldrig tidigare lagt märke till. Allting är extremt skarpt och jag kan se folks ansikten på myckte längre håll än jag kunde innan. Speciellt att titta rakt ner i backen är intressant. Eftersom bilden är extremt skarp känns det som om marken är mycket närmare än vad den egentligen är.

Känns mycket bättre nu

Hon och Urban är tydligen ett officiellt par nu, med allt vad det innebär. Jag säger bara en sak: stackars Urban! :) Han kommer får stå ut med mycket innan ljuset går upp för honom. Man måste vara mycket korkad eller desperat för att inleda ett förhållande med den flickan.

Värdelöst

Jag hatar Urban, jag hatar Mai. Varför blev det så här? Skit och fanskap! Jag vill inte vara utan henne. Hon är kall, hård och elak men jag måste ha henne. JÄvla helvete.